.

sista dagen på jobbet idag, jag har försökt skirva ett och samma inlägg 3 gånger nu men orden sviker mig. Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns. Det är lycka över att det äntlige är över, ångest över vad som händer sen och saknad av de underbara människorna jag lärt känna.. Jag har blivit blödig, jag kommer börja gråta idag..

Snart ska jag ta lunch och gå ner och fixa tårta, AW:n blev ganska så inställd idag med tanke på det orkanliknande vädret som ligger över Stockholm. Så efter jobbet om jag inte behöver shoppa, blir det rida och sen möta upp några av tjejerna för ett S T O R T glas vitt! Kanske rött, det ska firas, lina har fått jobb och får veta el start på måndag, lööööövely!

vad jag försöker säga är..
Hejdå alla mina älskade kollegor, jag kommer sakna er som fan och några av oss kommer ses igen.
jag kan inte skriva mer, jag tappar orden igen.. det blir för mycket.. let's skip this

om några minuter har jag baar en arbetsdag kvar, känns helt sjukt. Sen börjar livet, livet i frihet som jag sagt hur länge som helst men.. Jag kommer saknar alla kollegor, alla underbara kollegor! Börjar bli lite tungt faktiskt men.. that's life, tänkte, eftersom det inte lär bli mycket bloggande för min del dra resten av veckans planering i följande inlägg, enjoy!

snyggingen i mitten är dagens födelsedagsbarn,
vi är ganska lika måste jag säga. Grattis igen min älskade farfar!

i wish you lived just down the street

i stallet gick dte hur bra som helst, det går bara framåt, något jag känner att jag behöver - framsteg någonstans!

Efter stallet var det den nya narnia filmen, situps och godis som gällde med mamma, min middag blev liute yoghurt crunchy och cocopops, kan det heta så? Mysigt och ett bra sätt att varva ner på.. Känner att jag egentligen borde tränat men ja, livet blir inte alltis som man tänkt sig helt enkelt.

mötet igår var något jag behövde, jag fick saker utredda, saker som jag inte kan ta tag i själv. Jag känner mig lika ovetande som innan men trygg i det. Jag är lugn. Jag har fått det förklarat för mig själv - jag är ingen psykopat. Med det sagt menar jag, jag trodde att jag var ledsen, konstant ledsen utan någon riktig anledning och trodde jag hade fårr en psykisk störning för det men egentligen är det motsatsen - att visa känslor är männskligt, det är omännskligt att inte ha känslor.

Jag hatar att gråta, jag känner mig svag och utlämnad, som en pain in the ass, attention hoe, ni fattar, jag gör det inte ofta och när jag väl gör det är det i timmar och jag börjar hyperventilera. Igår fick jag en ny syn på det, man måste låta sig själv vara ledsen, är man inte ledsen, får man inte ut det, då stannar det kvar och blir som det blivit för mig. Det är inte bra.. Och det är det jag har gjort, och det mest skrämmande är jag inte längre kommer ihåg när det började och kan säga "det är därför jag är ledsen" för.. jag vet inte själv. "Det är bättre att bli av med skiten"

Egentligen är jag i ett deppigt drömläge enligt min psykolog. Något som inom en viss psykologi börjar på imp... (jag kommer inte ihåg ordet) och innebär att när man är helt tom, man känner ingenting för någonting (vilket är mitt största problem just nu) kan man helt plötsligt göra något bra man aldrig annars skulle göra, något otippat, något oväntat och att jag borde stanna kvar i det så länge jag kan fast som en mer öppen, sinnesstillad och optimistisk människa... Förstår ni?

Jag har svårt för det, men samtidigt förstår jag vad hon menar. Men jag vill inte vara det. Jag vill känna saker, jag vill inte ha kris, jag vill ha min självkänsla tillbaka. Allt detta är svårt att prata om, man vet inte om folk fattar riktigt vad man menar eller ens märker att man pratar? Hur som, jag är i det jag är nu och kommer (uppenbarligen) vara där tills allting känns bra. Jag kommer låta det ta den tiden det tar. Jag har svackor, varje dag, jag jobbar mig tillbaka, eller man kanske ska säga framåt.

Jag skriver för att jag just nu är bättre på det än att prata, i hope you can see my point, stöta mig när jag behöver det, när jag gör mig förtjänt av det och att jag som småningom kan ha högre tankar om mig själv snart igen, att jag kommer på banan, "i fas snart" igen..

jag insåg precis vilket slöseri med tid. Att man kan lura så själv så mycket.
då var det slut på det roliga.. med all rätt att säga det.. du är en jävla idiot

idag är det exakt ett år och en dag sedan jag tog studenten. Denna helg har varit en helg i ren student anda, otroligt roligt. Igår var det klass återfest, riktigt kul att träffa de som var där. Känns konstigt att det redan gått ett år, sjukt.

allt är emot mig, jag orkar inte kämpa längre, jag ger upp.
varför kan ingenting någonsin vara på min sida? H E L V E T E  !

"man måste genom skam,man måste genom drömmar..
man måste dö några gånger innan man kan leva..."