.

allt går upp och ner och fram och tillbaka, jag anatar att man kan säga att jag är på bättringsvägen och att även det ska vara en såndär j*vla procces. God damn it.

Igårkväll satt jag och skratta så jag grät samtidigt som jag å ben & jerry's med mamma och kollade på Love and other drugs som var en ruggigt bra film. Imorse hade jag ångest och ont i halsen, jag ville allt annat än gå upp och fick verkligen tvinga mig själv. Sen blev jag gladare när firran hoppade på tåget och trött igen när hon gick av. Jag kände mig ensam på lunchen och tog en kort lunch för att slippa känna mig ensam. Teknikerna som ringt, framför allt Jocke & Johan fick mig att skratta rejält. Jag somnade nästan, sen fixade Sanna fredagsmys, naturgodis på jobbet och muntrade upp en igen. Nu sitter jag och funderar och känner mig deppig igen. Kan jag inte bara vara jämn? Bara för en dag vara hel glad eller hel sur? Bara sluta känna denna eviga känslan av tomhet och obeslutsamhet? ... Varför känner jag mig som ett enda stort frågetecken?