.

Igår kväll, eller nej, idag när jag cyklade i duggregnet hem så kändes et som att jag blivit träffad av en blixt rakt i huvudet. Vissa saker som verkligen har stört mig, tagit upp så mycket tid och bara varit allmänt störande, saker som legat som en klump i halsen, saker som varit ivägen bara försvann, det bara rann av en. Nu vet jag äntligen vad jag vill med det här, även om det inte är det jag vill att jag ska vilja. Strulig tjej? if mama only knew säger jag bara.. Jösses.. Jag verkligen längtar och olängtar till 13 november då jag kan säga hej då till mina år som tonåring och hej till resten av mitt liv som vuxen, hur fan ska detta gå? Jag är för ung för sånt här!