jumpin' for my love, jumpin'

Red lektion idag för första gången på evigheter för min "rid kollega" Ellan. Tränade på att driva på mellan bommar och hinder och ta tillbaka, avstånd det vill säga. Det gick så otroligt mycket bättre än förväntat, jag trodde han skulle vara helt död men - det fanns lite krut kvar i honom, och vissa hopp blev riktigt snygga dessutom!
Har gått så otroligt bra med min prins i snart en veckas tid, det är helt otroligt. Vi har verkligen ridit ihop oss dressyr mässigt och jag kan knappt vänta tills jag ska flytta (även om det samtidigt känns riktigt jobbigt) och förhoppningsvis komma igång med regelbundna lektioner och utvecklas ännu mer så vi kanske som småning om (till våren) kan starta några klasser, det skulle ju inte sitta helt fel efter alla dessa år, ellerhur Lina?
Det bästa av allt med det hela är nog att det är den enda gången under hela dagarna som jag inte tänker på något annat än vad jag håller på med just då (ridningen) och inte mår det minsta illa. Det är en befrielse. Jag är så jävla glad att jag har min älskling.

en halvcharmig på oss från i sommras


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0