.

nej jag är inte helt psykiskt stabil just nu, mitt samvete är på botten. På botten för att jag aldrig prioriterad att hälsa på min älskade farfar och farmor, att jag aldrig ser till att hälsa på när de bor bara 2 kilometer bort. Och nu ligger farfar inne på sjukhus, hjärtat kronglar igen.

Jag älskar min farfar och har alltid gjort, jag kommer fortfarande ihåg när jag var 4 år gammal och satt i hans knä och luktade alltid på hans snusdosa general portion var det, jag kommer aldrig glömma det, varje gång jag luktar eller känner lukten av snus tänker jag direkt på min farfar. Eller varje gång jag och elin var nere hos dem och bakade (min farfar var gamal konditor) alltid marsipangrisar, riktigt snygga var dem!

Hur som, för att bättra på mitt samvete och känna att jag bibehåller kontrollen ska jag försöka få tag i farmor på lunchen och kolla hur det är med farfar om han får komma hem igen som han skulle och är det inte bra, då kommer jag befinna mig på sjukan resten av dagen, om vi har otur de vill säga..