.

Jag tar mig uppåt igen, så smått. fre & lördagens breakdown trodde jag att jag redan varit med om en gång i mitt liv och att den gången skulle mer än räcka men. Tack, speciellt till Bella, Rille, Patricia och Fia som funnits där och fortfarande finns där när jag behöver de där öronen som lyssnar och den axeln att stödja mig mot. Tack till fina ni! Tack.

I min blogg skriver jag om det jag känner inom mig, saker som berör mig, saker jag hör, saker som inspirerar mig och saker jag är med om / upplever. Allt handlar helt enkelt om mig. Och jag har det jobbigt just nu. Jag gillar inte att visa mig svag och jag gillar inte att beklaga mig själv när jag vet att några av mina vänner har det minst 1000 gånger värre.. Det vill säga, det här är mitt sätt att avlast mig själv när jag känner att jag inte har någon annan att vända mig till.

Jag vet inte hur jag ska beskriva att jag mått. Jag kan inte beskriva det helt men... Jag har under den senaste tiden känt mig så värdelös och misslyckad. Som att allt jag försökt att genomföra bara har blivit en fet jävla fail, att jag har tappat tron på mig själv. Det känns som att jag har krav på mig jag aldrig kommer att lyckas med trotts att jag pushar mig själv hela tiden och anstränger mig för att lyckas med allt jag försöker utan att känna att jag lyckas eller äns kommit halva vägen mot målet. Det känns som att jag inte uppfyller andras krav, att jag ständigt gör andra besvikna och att jag inte har någon form av stöd av någon även om jag faktiskt har det. Jag känner mig lämnad, uppriven och utanför och lämnad i den röran av mål och "studier" jag har...

Jag kommer, även om det kommer vara omärkbart inte vara helt ok ett tag fram över. Men jag jobbar på det. Jag ska försöka kombinera vardagen med roliga saker att se fram emot, stå ut med det jag känner att jag inte orkar med och försöka ta mig vidare. Jag gör som Niklas sagt tidigare sagt till mig "bryt ihop och gå vidare" det vill säga, jag har brytit ihop totalt, nu börjar det bli dags att jag jobba mig vidare.