even the best fall down sometimes
det var längesen jag gråtit så mycket och känt mig så tom som jag gjort idag. fy i helvete alltså... Jag gillar inte att gråta inför folk, jag hatar att visa mig svag, men det går inte så bra längre som jag hoppats på. Jag försöker att inte tänka på det, att låtsas som att allt varar för evigt.. Sen vaknar man. Jag har nog inte verkligen fattat förns nu att en del av mig verkligen kommer försvinna. Jag kan inte beskriva hur det känns, jag vet bara att allt jag gör är jobbigt, energin och glädjen är borta.. bara att jag lyssnar på deppig musik säger väl allt..
de som inte haft en häst eller djur överhuvudtaget har nog väldigt svårt att förstå det här och tycker garanterat att jag är en supermes. Jag köper det. Men jag har hållt på med hästar hela mitt liv och.. det här är inte samma sak, det går inte att förklara, det går inte att beskriva så att man känner samma känsla som jag gör just nu.
Jag har till lördag på mig, sen finns inte toppe mer. Bara jag tänker på det sprutar tårarna.. Så, det är där jag kommer spendera all min tid efter jobbet denna vecka. Det är där jag vill vara och ta vara på var enda hundradels sekund som vi har kvar tillsammans.
skriva av sig var det ja. Det blir förhoppningsvis en tidig sänggång i kväll. jag behöver drömma och komma bort från allt det här. hoppas ni har det bättre än mig.
Kommentarer
Postat av: Inés
<3
Trackback
